PerrasMotorNostalgi

Perrabolo är en fortsättning på min tidigare blogg PerrasMotorNostalgi. Titta gärna in även på TuristbussN200.se där jag är en av medarbetarna.

lördag 23 maj 2015

Volvo 245 GL -92

Hösten 1992 köpte vi en Volvo 245 som bara hade gått 400 mil. Det var en GL med bl.a. AC, ABS, tonade rutor och dragkrok. Denna bil hade vi sedan i 17 år och körde den drygt 38 000 mil! En fantastisk bil som bara gick och gick. Bara ett driftstopp hade vi på alla dessa mil, och då var det reläet till bränslepumpen som gett upp och behövde bytas. Enkelt och billigt! Den gick ofta med tung last och fick dra husvagnar, överlastade släpkärror och hästsläp. Efter att garantitiden gått ut, skötte jag all service själv och bilen fick alltid helsyntetolja. Från början Mobil 1, men sedan var det Biltemas olja som gällde. Kamremmen byttes på under en timma och om remmen ändå skulle gått av, hade det inte blivit någon "ventilsallad". Det enda som kunde hända var att motorn stannade. Med 116 hk var det ingen raket, men effekten räckte gott och väl till för att dra husvagn. En del säger att 240:n drog mycket bensin, men vår bil drog i snitt 0.85 l/mil på landsväg och aldrig över 1 l/mil i stadstrafik. På en resa vi gjorde med tungt lastad husvagn Göteborg - Umeå - Göteborg 2008 låg snittförbrukningen på 1,15 l/mil. 
Några större reparationer behövde vi inte göra. Främre bromsskivorna höll 23 000 mil och bromsoken byttes då samtidigt. Två omgångar skivor bak plus bromsok byttes under åren. Generatorn höll 27 000 mil och urtrampningslagret började låta illa vid 
31 000 mil. Då byttes även kopplingslamell och tryckplatta när växellådan ändå var loss. Originalbatteriet höll 9 år och tre halvsatser avgassystem förbrukades. Alltså inte så mycket bytt på drygt 38 000 mil. Jo, en sak till som jag bytte var kupéfläkten efter 34 000 mil. Den var ett elände att byta eftersom hela instrumentbrädan fick demonteras.

Sommaren 1993 hyrde vi denna Cabby och nu hade vi två barn med oss, en halvåring och en tvååring. Packat och klart inför avfärd, men dottern verkar måttligt road av att åka på husvagnssemester...





När barnen var små blev det flera resor till bl.a. Legoland och Astrid Lindgrens värld. Varje sommar körde vi upp till vår stuga i Jämtland och på vintrarna blev det skidresor, alltid i 245:an! Trots att bilen var med oss i många år så hittar jag förvånansvärt få bilder där Volvon är med. 

1994 sålde vi radhuset i Göteborg och flyttade till Surte. Volvon fick naturligtvis agera flyttbil.


1995 tog vi med oss barnens mormor till Jämtland. Hon var en kaffedrickare av rang och här är det kaffepaus i Ytterhogdal.
När jag och barnens mamma separerade hade vi gemensam vårdnad om Volvon i några år. Vi bodde inte så långt ifrån varandra, så den av oss som för tillfället bäst behövde bilen hade den. 

Vintern 2003-2004 fick sonen börja köra motocross och 245:an utrustades med hållare baktill för motorcykeln. Hållaren var monterad på dragkroken och det fungerade riktigt bra.


Innan vi släppte ut honom på crossbanan fick han lära sig hantera mc:n på mormors bondgård i Kode. En dag när vi skulle åka hem körde jag fast med bilen. Inga problem när man var på landet, det var bara att hämta traktorn!

Nu fick bilen transportera allt som behövs när man kör cross. Det var bl.a. motorcykel, reservdelar, däck, verktyg och bensindunk. 
Grabben med sin Suzuki 85 cc inför klubbmästerskapet på hemmabanan Stora Holm på Hisingen. Jag hade nu köpt min första digitalkamera, en Canon Powershot S30, och den gamla analoga, en Minolta X-300, hamnade i bokhyllan där den fortfarande står kvar.


Sommaren 2004 blev det transport av kaninbur Jämtland - Göteborg.


Volvon på en camping någonstans i Dalarna 2005. Nu hade vi köpt ett litet blått crossläp för transport av motorcykeln.


Det gick bra för grabben och 2006 var det dags att ta steget upp till en Kawasaki 250 cc 4-takt. Nu blev det också tävlingar runt om i Sverige så en en husvagn inköptes. Den ena delen av vagnen var bodel och andra halvan mc-transport och verkstad. Nu fick 245:an jobba hårt. Här är vi i Motala och kör Svemo-Cup, en tävling som senare bytte namn till Ungdoms-SM.


En härlig åkbild (som jag köpt) på sonen i Motala 2006.


Husvagn, motorcykel och Volvon i en depå någonstans i Sverige.


2008 var en fantastisk säsong för sonen med mycket bra placeringar i Ungdoms-SM. Vid årsskiftet 2008-2009 var jag tvungen att ta ett svårt beslut. Satsa fullt eller lägga ned. Sonen blev tyvärr tvungen att lägga hjälmen på hyllan då pappas ekonomi satte stopp för fortsatt crossåkande. Det är en ruggigt dyr sport, och på den nivån han körde var det nödvändigt med två motorcyklar om den ena skulle gå sönder. 


En riktig crossbuss skulle också behövts. När andra förare kom i fina crossbussar rullade vi in i depåerna med en 245:a från 1992 med en gammal halvmurken Polar -76:a på släp. En natt i Gävle på väg till Umeå släppte bakre delen av husvagnens murkna golv. Det släpade i asfalten och vi fick spänna upp det med gummistroppar och spännband. Av någon anledning tyckte sonen att det var mycket pinsamt att rulla in i depån med detta ekipage...
En däcksexplosion på husvagnen i 30° värme på motorvägen vid Örebro var inte heller roligt med en fullastad vagn på kroken.

Ena helgen var vi i Umeå, nästa i Tomelilla, nästa i Mora o.s.v. Bara bensinkostnaderna var astronomiska. Utan sponsorer blev det omöjligt och en lokförarlön räckte inte långt. De åren grabben körde cross var en fantastiskt rolig tid och Volvon var en trogen följeslagare vi alltid kunde lita på.


Både son och dotter hann övningsköra med 245:an. En kommentar från sonen: F-n, jag övningskör ju i samma j-a bil som jag åkte hem i från BB...

I maj 2009 fanns denna bild på Blocket och bilen blev såld samma dag som som annonsen lades ut. Trots att bilen hela tiden rullade i västkustklimat med salt och slask och aldrig stod i garage fanns knappt en rostfläck på den när den såldes.
Jag sålde en familjemedlem och ingen bil kommer någonsin att bära på så många minnen som denna 245:a. Klicket när man lade i backen och det karaktäristiska vinandet från kylfläkten är ljud som för evigt är förknippade med Volvos 240-serie. Bilen saknas nu i bilregistret och är förmodligen skrotad. Jag kan erkänna att jag blir lite sentimental nu när jag går igenom bilens öden och äventyr under 17 år. Tänk vad en gammal bil kan betyda!
Tack för allt och vila i frid älskade PHK 735. 



Ersättaren blev en begagnad Volvo V70 -04 170 hk. En bra och bekväm bil, men den blev bara en parentes i min bilhistorik. 
Jag och sonen hämtar nya bilen hos Hedins på Mölndalsvägen i maj 2009..




fredag 22 maj 2015

Elcykel och senap

Elcykeln har ju blivit väldigt populär de senaste åren, men någon riktig nyhet är den inte. Här ser vi ingenjör Bruno Knebel i Uppsala 1941 med en elegant elcykel som han själv konstruerat.
Foto: Paul Sandberg  Bild: Upplandsmuseet

Artikel i Upsala Nya Tidning 1941-10-04: "Upsala-konstruerad el-cykel med 10 mils aktionsradie. En elegant och smidig elektrisk cykel väckte i går berättigat uppseende på stadens gator, där den ljudlöst gled fram i trafikvimlet. Den hörde inte till trehjulingarnas rad utan var en ’vanlig’ cykel på två hjul, försedd med ett par stora batterier på båda sidor om bakhjulet och en behändig motor på framgaffeln".

Bruno Knebel är också mannen bakom Slotts senap. Han var fån Tyskland men arbetade som driftledare på Ättiksfabriken i Upsala (som numera stavas Uppsala). Från hemlandet hade han tagit med sig ett senapsrecept som kallades Knebelpasta. Detta kom senare att bli känt som Slotts senap.

Upsala Ättiksfabrik 1944.
Foto: Paul Sandberg  Bild: Upplandsmuseet

1969 bytte företaget namn från Upsala Ättiksfabrik till AB Slotts Industrier. 2008 flyttades tillverkningen till Polen.


Reklammålning 1939.
Foto: Paul Sandberg  Bild: Upplandsmuseet


Dessa glassejdlar fanns i många köksskåp på 60-talet, så även hos oss. Om jag minns rätt så använde min mor dem bl.a. som blomvaser.

onsdag 20 maj 2015

En resa till USA 14. Dixie, Bryce Canyon

Var landskapet rödtonat tidigare, så var det inget mot när vi åkte in i Red Canyon i Dixie National Forrest.
















Från Dixie vidare till Bryce Canyon, en oerhört vacker nationalpark. Tyvärr var vädret minst sagt växlande. Ena stunden gassande sol, nästa stund moln och störtregn.


Natural Bridge.








tisdag 19 maj 2015

Skåne 1991

På vårsemester i Skåne 1991 med vår Volvo 245 DL -87 och hyrd Polarvagn. Ingen styrservo på DL så året efter blev det en ny GL med servo, ABS och AC. Vi skulle njuta av äppelträdens blomning, men tji fick vi. Våren var kall och några blommor hade inte slagit ut. Skönt att det var go värme i husvagnen!





Fritiof Nilsson Piratens gravsten vid Ravlunda kyrkogård. Märkligt nog står inte hans namn på stenen.

måndag 18 maj 2015

En resa till USA 13. Zion, Mt. Carmel Highway



Zion Canyon är en del av Nationalparken Zion.


Tidigare var biltrafik tillåten i ravinen, men pga miljöhänsyn och parkeringsproblem kör man nu bussar med släpvagnar. De går var 4:e minut så det är mycket smidigt. Bussarna är dieseldrivna, men man ska nu byta ut tre av dem mot två hybridbussar och en eldriven buss.




Vi tog alltså bussen direkt upp till den norra delen, Temple of Sinawava, och sedan åkte vi hållplats för hållplats på nervägen. Från ändhållplatsen vid Sinawava var det sedan en gångväg som slingrade sig längs med Virgin River. Trollsk stämning och makalöst vackert!






Sinawawa Falls på ett vykort från 50-talet då det var tillåtet att köra bil i Zion Canyon.


Tyvärr inget vatten i fallet när vi var där. Man får en uppfattning om dimensionerna när man jämför med människorna som syns i nedre vänstra hörnet.


Weeping Rock gjorde skäl för namnet eftersom det droppade vatten hela tiden när man stod på avsatsen under klippan.


Vackra färgkontraster!


En bergsformation som kallas "De tre patriakerna".


"Angels Landing".



Gammalt vykort "Angels Landing".



Nu skulle vi vidare till nästa nationalpark , Bryce Canyon. Snabbaste och dessutom den vackraste vägen från Zion är "Mount Carmel Highway" som slingrar sig upp till Mt. Carmel Tunnel, invigd 1930.







Den östra tunnelmynningen.


Tunneln är 1,7 km lång och är byggd med vackra, öppna gallerier för utsikt och ventilation. Förr när trafiken var betydligt glesare gick det bra att parkera här och njuta av utsikten, men idag är det förbjudet av säkerhetsskäl.


Efter tunneln åker man in i ett märkligt, men mycket vackert landskap.







Checkerboard Mesa.