PerrasMotorNostalgi

Perrabolo är en fortsättning på min tidigare blogg PerrasMotorNostalgi. Titta gärna in även på TuristbussN200.se där jag är en av medarbetarna.

lördag 23 maj 2015

Volvo 245 GL -92

Hösten 1992 köpte vi en Volvo 245 som bara hade gått 400 mil. Det var en GL med bl.a. AC, ABS, tonade rutor och dragkrok. Denna bil hade vi sedan i 17 år och körde den drygt 38 000 mil! En fantastisk bil som bara gick och gick. Bara ett driftstopp hade vi på alla dessa mil, och då var det reläet till bränslepumpen som gett upp och behövde bytas. Enkelt och billigt! Den gick ofta med tung last och fick dra husvagnar, överlastade släpkärror och hästsläp. Efter att garantitiden gått ut, skötte jag all service själv och bilen fick alltid helsyntetolja. Från början Mobil 1, men sedan var det Biltemas olja som gällde. Kamremmen byttes på under en timma och om remmen ändå skulle gått av, hade det inte blivit någon "ventilsallad". Det enda som kunde hända var att motorn stannade. Med 116 hk var det ingen raket, men effekten räckte gott och väl till för att dra husvagn. En del säger att 240:n drog mycket bensin, men vår bil drog i snitt 0.85 l/mil på landsväg och aldrig över 1 l/mil i stadstrafik. På en resa vi gjorde med tungt lastad husvagn Göteborg - Umeå - Göteborg 2008 låg snittförbrukningen på 1,15 l/mil. 
Några större reparationer behövde vi inte göra. Främre bromsskivorna höll 23 000 mil och bromsoken byttes då samtidigt. Två omgångar skivor bak plus bromsok byttes under åren. Generatorn höll 27 000 mil och urtrampningslagret började låta illa vid 
31 000 mil. Då byttes även kopplingslamell och tryckplatta när växellådan ändå var loss. Originalbatteriet höll 9 år och tre halvsatser avgassystem förbrukades. Alltså inte så mycket bytt på drygt 38 000 mil. Jo, en sak till som jag bytte var kupéfläkten efter 34 000 mil. Den var ett elände att byta eftersom hela instrumentbrädan fick demonteras.

Sommaren 1993 hyrde vi denna Cabby och nu hade vi två barn med oss, en halvåring och en tvååring. Packat och klart inför avfärd, men dottern verkar måttligt road av att åka på husvagnssemester...





När barnen var små blev det flera resor till bl.a. Legoland och Astrid Lindgrens värld. Varje sommar körde vi upp till vår stuga i Jämtland och på vintrarna blev det skidresor, alltid i 245:an! Trots att bilen var med oss i många år så hittar jag förvånansvärt få bilder där Volvon är med. 

1994 sålde vi radhuset i Göteborg och flyttade till Surte. Volvon fick naturligtvis agera flyttbil.


1995 tog vi med oss barnens mormor till Jämtland. Hon var en kaffedrickare av rang och här är det kaffepaus i Ytterhogdal.
När jag och barnens mamma separerade hade vi gemensam vårdnad om Volvon i några år. Vi bodde inte så långt ifrån varandra, så den av oss som för tillfället bäst behövde bilen hade den. 

Vintern 2003-2004 fick sonen börja köra motocross och 245:an utrustades med hållare baktill för motorcykeln. Hållaren var monterad på dragkroken och det fungerade riktigt bra.


Innan vi släppte ut honom på crossbanan fick han lära sig hantera mc:n på mormors bondgård i Kode. En dag när vi skulle åka hem körde jag fast med bilen. Inga problem när man var på landet, det var bara att hämta traktorn!

Nu fick bilen transportera allt som behövs när man kör cross. Det var bl.a. motorcykel, reservdelar, däck, verktyg och bensindunk. 
Grabben med sin Suzuki 85 cc inför klubbmästerskapet på hemmabanan Stora Holm på Hisingen. Jag hade nu köpt min första digitalkamera, en Canon Powershot S30, och den gamla analoga, en Minolta X-300, hamnade i bokhyllan där den fortfarande står kvar.


Sommaren 2004 blev det transport av kaninbur Jämtland - Göteborg.


Volvon på en camping någonstans i Dalarna 2005. Nu hade vi köpt ett litet blått crossläp för transport av motorcykeln.


Det gick bra för grabben och 2006 var det dags att ta steget upp till en Kawasaki 250 cc 4-takt. Nu blev det också tävlingar runt om i Sverige så en en husvagn inköptes. Den ena delen av vagnen var bodel och andra halvan mc-transport och verkstad. Nu fick 245:an jobba hårt. Här är vi i Motala och kör Svemo-Cup, en tävling som senare bytte namn till Ungdoms-SM.


En härlig åkbild (som jag köpt) på sonen i Motala 2006.


Husvagn, motorcykel och Volvon i en depå någonstans i Sverige.


2008 var en fantastisk säsong för sonen med mycket bra placeringar i Ungdoms-SM. Vid årsskiftet 2008-2009 var jag tvungen att ta ett svårt beslut. Satsa fullt eller lägga ned. Sonen blev tyvärr tvungen att lägga hjälmen på hyllan då pappas ekonomi satte stopp för fortsatt crossåkande. Det är en ruggigt dyr sport, och på den nivån han körde var det nödvändigt med två motorcyklar om den ena skulle gå sönder. 


En riktig crossbuss skulle också behövts. När andra förare kom i fina crossbussar rullade vi in i depåerna med en 245:a från 1992 med en gammal halvmurken Polar -76:a på släp. En natt i Gävle på väg till Umeå släppte bakre delen av husvagnens murkna golv. Det släpade i asfalten och vi fick spänna upp det med gummistroppar och spännband. Av någon anledning tyckte sonen att det var mycket pinsamt att rulla in i depån med detta ekipage...
En däcksexplosion på husvagnen i 30° värme på motorvägen vid Örebro var inte heller roligt med en fullastad vagn på kroken.

Ena helgen var vi i Umeå, nästa i Tomelilla, nästa i Mora o.s.v. Bara bensinkostnaderna var astronomiska. Utan sponsorer blev det omöjligt och en lokförarlön räckte inte långt. De åren grabben körde cross var en fantastiskt rolig tid och Volvon var en trogen följeslagare vi alltid kunde lita på.


Både son och dotter hann övningsköra med 245:an. En kommentar från sonen: F-n, jag övningskör ju i samma j-a bil som jag åkte hem i från BB...

I maj 2009 fanns denna bild på Blocket och bilen blev såld samma dag som som annonsen lades ut. Trots att bilen hela tiden rullade i västkustklimat med salt och slask och aldrig stod i garage fanns knappt en rostfläck på den när den såldes.
Jag sålde en familjemedlem och ingen bil kommer någonsin att bära på så många minnen som denna 245:a. Klicket när man lade i backen och det karaktäristiska vinandet från kylfläkten är ljud som för evigt är förknippade med Volvos 240-serie. Bilen saknas nu i bilregistret och är förmodligen skrotad. Jag kan erkänna att jag blir lite sentimental nu när jag går igenom bilens öden och äventyr under 17 år. Tänk vad en gammal bil kan betyda!
Tack för allt och vila i frid älskade PHK 735. 



Ersättaren blev en begagnad Volvo V70 -04 170 hk. En bra och bekväm bil, men den blev bara en parentes i min bilhistorik. 
Jag och sonen hämtar nya bilen hos Hedins på Mölndalsvägen i maj 2009..




3 kommentarer:

  1. Härligt inlägg i både text och bild. Toppen!

    SvaraRadera
  2. Trevligt berättelse om en vanlig bruksbil.

    SvaraRadera
  3. Har nu 2017-05-21 en röd 245 av årsmodell 1991 som gått 16780 mil. Den rullar nu fyra dagar i veckan som pendlare (8 mil om dagen). Ibland funderar jag på att bara ställa in gubben i garaget i 25 år för att sen sälja han för fina pengar. Men älskar verkligen att köra dom här bilarna. Dom skall användas. En oerhört praktisk bil även år 2017, och man får många tummen upp i trafiken. Längtar till semestern. Tackar för en fin läsning.

    SvaraRadera