PerrasMotorNostalgi

Perrabolo är en fortsättning på min tidigare blogg PerrasMotorNostalgi. Titta gärna in även på TuristbussN200.se där jag är en av medarbetarna.

måndag 30 november 2015

Fiat 128 och Saab 95

Som jag skrivit tidigare, så började min bilkarriär i en Saab 96 tvåtakt. Det blev fyra, eller om det var fem blårykande saabar innan jag gick över till fyrtaktarna. Efter några V4:or slog jag 1980 till på en limegrön Fiat 128 av årsmodell 1977 med bara 4000 mil på mätaren. Bilen stod hos Bil & Truck i Kungsbacka, kostade 14.900 kr och det kändes som en nästan ny bil för vettiga pengar. En Clarion dunderstereo med sex högtalare monterades och allt var frid och fröjd. Nästan ny bil och kompisgängets grymmaste stereo! 



Jag hann väl köra några hundra mil innan växellådan började bete sig underligt. Oftast fungerade den, men ibland lät den konstigt och växellägena var väldigt diffusa. De märkliga strålkastartorkarna med motorn i mitten av glaset hade också tveksam funktion. Någon garanti på drivlinan fanns inte med i köpeavtalet så nu gällde det att byta bort italienaren så fort som möjligt innan det stora raset inträffade. En praktisk och förhoppningsvis driftsäker bil hittades på bilfirman Scanauto på Ringön. Det var en bajsbrun (Antilop Brown) Saab 95 av årsmodell 1977 som gått 6000 mil. Jag har för mig att prislappen var 20.900. Fiaten togs in för värdering och nu upptäcktes ytterligare fel på bilen. Bilen gick bara på tre av fyra cylindrar. Inte konstigt att jag upplevt den som tämligen trött de sista dagarna. Den begärda mellanskillnaden var ändå inte astronomisk, så det blev bilbyte. Fiaten stod sedan över ett år hos bilhandlaren innan den fick en ny ägare. Det var mitt första och med stor säkerhet även mitt sista italienska fordon.
Här i Göteborg har vi ett utmärkt exempel på italiensk kvalitet, nämligen de nya spårvagnarna. De är sönderrostade redan efter ett par år, har mest stått på verkstad och när de väl rullar så gnisslar de något fruktansvärt i kurvorna.

Saaben var en trevlig och praktisk bil som jag trivdes väldigt bra med. Den krånglade aldrig och frihjulet var en bra finess. Det enda negativa jag kommer ihåg med den bilen var att det blev lite spännande en gång när de bakre stötdämparna av dörrstängartyp slutade fungera. Då gungade det rejält i bilen!
Här agerar den björktransportör inför ett bröllop på Öland 1980.

2 kommentarer: