PerrasMotorNostalgi

Perrabolo är en fortsättning på min tidigare blogg PerrasMotorNostalgi. Titta gärna in även på TuristbussN200.se där jag är en av medarbetarna.

tisdag 3 november 2015

Suzuki RE-5 på Gelleråsen 1976

Campingplatsen vid en tävling (SM?) i Road Racing på Gelleråsen i Karlskoga 1976. En Honda 750 Four till vänster och till höger ser vi en mycket ovanlig motorcykel, en Suzuki RE-5 med wankelmotor. I bakgrunden kan jag urskilja ett par gula BMW R90S, en av dåtidens superbikes. En röd BMW av äldre modell, kanske en R69S, syns också. 

Synar man kortet noga så kan det t.o.m. vara två stycken RE-5 på platsen. Strax ovanför det högra tältet tycker jag mig se en gavel på det originella runda instrumenthuset som denna motorcykel hade begåvats med.



Motorcyklarna var naturligtvis i majoritet på tältplatsen, men en och annan bil fanns också. En fin Opel Kapitän och en Opel Rekord är de bilmodeller jag kan se på fotot.


Idag finns det kompletta mc-modeller för alla smakriktningar. På 70-talet köpte man en bashoj och utrustade den sedan efter tycke och smak. Honda 750 Four var vanligast och tillbehörsmarknaden var enorm. Körde man touring skruvade man på en rejäl kåpa och packlådor. Var man lagd åt chopperhållet förlängde man gaffelbenen, bytte avgassystem och tank, satte på ett högre styre och monterade ett ryggstöd. Race-puttarna borrade ofta upp motorerna till 900 cc, monterade ett "4 till 1" avgassystem med hög ljudvolym, skruvade på en raceinspirerad kåpa och ett lågt styre. Bakåtflyttade fotpinnar var också ett måste. Motorerna på den tidens japanska motorcyklar var starka och tillförlitliga medan vägegenskaperna var mer tveksamma. Däck och stötdämpare höll inte måttet och byttes oftast till europeiska fabrikat. En annan detalj var svingarmslagringen som bestod av nylonbussningar. Här kunde ett byte till koniska rullager göra underverk. 


Från vänster syns en BMW R90/6 (möjligen en R75/6) med vit Stalamakåpa tillverkad av STaffan LArsson i MAlung. Många touringmotorcyklar rullade med dessa kåpor på 70- och 80-talet. Företaget Stalama finns kvar, men idag tillverkar man dekaler, emblem och utskurna texter åt bland annat bil- och vitvaruindustrin. 
Längst fram står tre Honda 750 i varierande ombyggnadsskick. Att Hondan i mitten är av årsmodell -69 eller -70 ser man på sidokåpan till oljetanken. Bakom den gula mc:n står en chopper parkerad, också den byggd på en Honda 750.
Mitt i bilden står också något så ovanligt som en 3-cylindrig Triumph Trident T160. Modellen tillverkades bara 1975-76.




En BMW R 90/6, årsmodell 1975, med S-modellens toppkåpa och annan sadel. Ett riktigt stiligt bygge med snygg lackering! 
MC:n är fortfarande i trafik, har haft en ägare och besiktigades i april 2015 med 8031 mil på mätaren. Notera den stora nummerplåten som man var tvungen att ha på den tiden.




Suzuki RE-5

Suzuki RE-5 tillverkades bara mellan 1974-1976. Suzuki hade tidigare bara tillverkat tvåtaktsmotorcyklar. I november 1970 köpte man licensen av NSU för att tillverka wankelmotorer, och sedan lade man tre år och enorma summor pengar på utveckling. Modellen blev ingen succé. Ca 6300 maskiner byggdes och det går ett rykte om att flera tusen osålda motorcyklar dumpades i havet. Suzuki var då mer eller mindre konkursmässiga, men lyckades vända utvecklingen med en ny fyrtaktsmotor. Den satt i Suzuki GS 750 som kom 1977. Enligt uppgift såldes 36 st RE-5 i Sverige, de flesta till kraftigt reducerat pris. Instrumenthuset och baklampan var designade av Giorgetto Giugiaro och kan väl inte påstås vara något av hans mästerverk. Dessa designdetaljer ändrades till 1976 års modell.



När man vred om tändningsnyckeln gled plastlocket sakta upp. Anordningen kallades ibland lite hånfullt för bröd- eller konservburken.



Årsmodell 1976 med konventionella instrument och baklampa.



Motorn är en komplicerad historia. Wankelmotorn har den egenheten att den producerar mycket värme som måste avledas. Därför är den dels vattenkyld med vattenpump och en stor kylare, dels oljekyld med en oljekylare. Smörjsystemet är också komplicerat. Det består dels av ett vanligt smörjsystem med torrsump, oljepump och oljefilter, dels av ett separat system med en liten oljetank under sadeln med en oljepump som styrs av gasreglaget. Detta system smörjer bl.a. rotortätningarna. Växellådan har separat smörjsystem.


Motortypen har också väldigt heta avgaser så avgasröret delas först i ett grenrör med kraftiga kylflänsar. Därefter leds avgaserna in i två dubbelväggiga avgassystem där luft trycks in genom gallerförsedda öppningar. För att skydda passagerarnas ben sitter sedan värmesköldar monterade på ljuddämparna.

Här är en mycket intressant film om utvecklingen av Suzuki RE-5 Wankel.

Del 1.


Del 2.






När RE-5 lanserades i Sverige provkörde jag ett exemplar. Den hade en fantastiskt mjuk motorgång, bra vrid och ett härligt avgasljud som inte liknade någonting annat. Tester i mc-tidningarna rapporterade om hög bränsleförbrukning och komplicerad motorkonstruktion. På den tiden körde jag en 3-cylindrig tvåtakts Suzuki GT 750 -73 och funderade på en wankel. Jag fegade ur, och med facit i hand var det nog ett klokt beslut. Det blev istället en ny GT 750 av årsmodell 1974. Det är nog den motorcykel jag saknar mest av de motorcyklar jag ägt genom åren. Jag hade denna röda Suzuki, 

...Jerry Williams hade en blå.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar