PerrasMotorNostalgi

Perrabolo är en fortsättning på min tidigare blogg PerrasMotorNostalgi. Titta gärna in även på TuristbussN200.se där jag är en av medarbetarna.

lördag 7 maj 2016

Trike

En trike i Slottsskogen.

Chevrolet 350 V8 med automatlåda.

Bakplacerad kylare.


måndag 2 maj 2016

Schwebebahn Wuppertal


Staden Wuppertal i Tyskland bildades 1929 genom en sammanslagning av sju mindre städer i floden Wuppers dalgång. 
I Wuppertal finns Schwebebahn som är en intressant form av kollektivtrafik. Banan som invigdes 1901 är fortfarande i bruk och transporterar varje dag ca 82 000 resenärer. Vardagar går det en vagn var 3-4:e minut i högtrafik och en resa mellan ändstationerna tar ca 30 min. Jag hade vägarna förbi och passade på att ta en tur. Vagnarna går mjukt och fint, och i kurvorna lutar de på grund av centrifugalkraften. 

12 meter ovanför floden Wupper.

Möte åtta meter över gatan.

Utsikt från stationen Vohwinkel.

Samma vy som ovan år 1900.

Vagn på väg ut från stationen Hauptbahnhof som tidigare hette Döppersberg.

Vid varje stopp står vagnen och gungar lite i sidled.

Utsikten över landskap och samhällen utefter banan är fantastisk.


Tre vykort från 60-talet.




I slutet av 1800-talet ökade befolkningen snabbt i samhällena längs floden Wupper. Anledningen var industrialiseringen och då främst textilindustrin. Byarna började växa samman och behovet av transporter ökade. Vägarna var avsedda för gångtrafikanter och hästskjutsar och gatorna i byarna var smala. Till en början kunde järnväg och spårväg lösa transportproblemen men snart hade de nått kapacitetstaket.

1824 hade den engelska ingenjören Henrik Robinson Palmer kommit med en idé om en hängande järnväg driven av hästar. Den tyska industrimannen Friedrich Harkort blev intresserad eftersom han ägde ett stålverk och behövde transportera kol. 1826 ordnade Harkort en demonstration av Palmers system i staden Elberfeld i floden Wuppers dalgång, men intresset var svalt.


1887 tillsattes en kommission för att utreda framtidens transportsystem i området. Att bygga en tunnelbana var omöjligt så kommissionen kom fram till att det bästa skulle vara ett system med en hängande järnväg över floden Wupper. 1893 byggde ingenjör Eugen Langen en provbana i Köln.


1894 valdes Eugen Langens system och banan började byggas 1898. Det gick åt 19 200 ton stål och kostnaden blev 16 miljoner guldmark. Det är alltså idag 118 år sedan bygget startade och med tanke på dåtidens teknik är det närmast ofattbart att man lyckades bygga denna fantastiska bana som fortfarande gör god tjänst. Inga stora lyftkranar fanns och allt material fick köras med hästdragna transporter. När jag ser dessa bilder kommer jag att tänka på en annan fantastisk stålkonstruktion, nämligen Eiffeltornet i Paris som stod klart 1889 efter tre års byggande. Det fanns duktiga ingenjörer även på den tiden!


Strax innan invigningen fick kejsar Vilhelm II och hans hustru Auguste Viktoria provåka den nya Schwebebahn. Den vagnen de åkte i, Kaiserwagen, är den enda av de ursprungliga vagnarna som är bevarad och används nu vid speciella tillfällen. Den går också att boka för gruppresor, fester och bröllop.



Den 1 mars 1901 kunde den första delen invigas. Vagnarna gick då i 10-minuters intervall, men snart gick man över till 
5-minuters intervall. Många innevånare hade varit skeptiska till bygget, men banan blev omedelbart en succé. Under de första tio timmarna åkte 10 000 personer och polis och ordningsvakter fick kallas in för att hantera anstormningen av resenärer.
Hela banan mellan Oberbarmen och Vohvinkel stod klar den 27 juni 1903.



Werterbrücke station 1913.

Stationen Rathausbrücke.



Kaiserstrasse i Vohwinkel.


Tre olika former av spårbunden kollektivtrafik vid Sonnborner Eisenbahnbrücke.

Samma plats någon gång på 60-talet.


Under andra världskriget förstördes Schwebebahn delvis av bombningar och under perioder var trafiken helt inställd. Bland annat förstördes slutstationen Vohwinkel nyårsnatten 1944 och senare även slutstationen Oberbarmen. Fram till 1946 reparerades banan etappvis och påsken 1946 kunde vagnarna åter köras längs med hela sträckan.


Banan har idag 20 stationer, är 13,3 km lång och består av 486 stödsektioner i stål. Vagnarna som är från 70-talet hänger 12 m ovanför floden Wupper och 8 m över gatunivån. De är 24 m långa med plats för 43 sittande och 156 stående resenärer. Hastigheten är 60 km/h och max lutning i kurvor är 15 grader. Efter närmare hundra års drift krävde den gamla stålkonstruktionen mycket underhåll och det var också problem med rostskador. Mellan 1979-1984 byttes hela konstruktionen ut. 1995 påbörjades ett projekt där hela systemet med balkar, skenor och stationer moderniserades. 

Vändslingor och depåer finns vid ändstationerna Vohwinkel och Oberbarmen. I Vohwinkel finns också en verkstad i tre våningar för underhåll och reparationer. 

Vändslingan i Vohwinkel med växel och spår in till depå och verkstad.

Vagnarna är ledade på två ställen för att kunna ta sig runt vändslingan.


Motorerna drivs med 600 V likström från en separat strömskena. Det finns två bromssystem, tryckluftsbroms och handbroms.


Om det blir ett stoppande fel på en vagn, vad gör man då? Jo man kopplar ihop den med nästa vagn medelst denna anordning som alla vagnar är utrustade med. Tratten gör att det går att koppla ihop vagnarna även på kurvspår.


Strax avgång från Vohwinkel station.

Vagn på väg ut från Vohwinkel.


De nuvarande 25 vagnarna som byggdes på 70-talet behöver ersättas och 31 nya vagnar är beställda från företaget Vossloh Kiepe. Leveransen är försenad men just nu provkörs den nya modellen nattetid. De nya vagnarna har trefas asynkronmotorer med återmatande elbroms och man höjer linjespänningen från 600 V till 750 V. De nya vagnarna är också utrustade med det nya europeiska säkerhetssystemet ETCS nivå 2 som innebär att inga optiska signaler finns utefter linjen. Det är samma system som används på Botniabanan i Sverige. Med detta system tillsammans med betydligt bättre acceleration ska man kunna köra Schwebebahn med en turtäthet på två minuter i rusningstrafik. 
I takt med att de nya vagnarna levereras så kommer de gamla att bli till salu. Är någon läsare intresserad av en vagn så är priset 5 000 Euro per styck.

En bild på den första nya vagnen inför en av provkörningarna. 


Schwebebahn anses som ett av världens säkraste transportmedel, men olyckor har inträffat. 
Den första allvarliga olyckan inträffade 1917 då en vagn blev påkörd av en annan vagn mellan Oberarmen och Wupperfeld. En av vagnarna föll ner i floden Wupper, men endast två personer fick lindriga skador.

1968 körde en lastbil på en av pelarna som håller upp banan.


Den 12 april 1999 inträffade den första dödsolyckan då en vagn störtade ner i Wupper. 5 resenärer dödades och 47 skadades. Olyckan orsakades av ett kvarglömt metallföremål som av misstag lämnats kvar på spåret efter en reparation.


Som kuriosa kan också nämnas att den 21 juli 1950 skulle Cirkus Althoff göra reklam för sin cirkus och fick tillstånd att ta med den fyraåriga elefanten Tuffi i en av Schwebebahns vagnar. Mellan stationerna Alter Markt och Adlerbrücke fick elefanten panik och det stressade djuret hoppade ut genom ett fönster redan i första kurvan. Elefanten föll 12 meter ner i floden Wupper, men klarade sig oskadd. Tuffi dog i Paris 1989, 43 år gammal. Någon fotograf fanns inte vid tillfället så bilden är ett fotomontage.


Staden Wuppertal är också speciell eftersom de haft ett spårvägsnät med två olika spårvidder, 1435 och 1000 mm. Den sista spårvagnslinjen lades ner 1987.

Dessutom körde man både spårvagnstrafik och järnvägstrafik på samma spår. 





Fram till 1971 fanns även ett trådbussnät.

Wuppertal hade också en kuggstångsbana (system Riggenbach) som gick från Barmen till Toelleturm. Banan invigdes 1894 och lades ner 1959.




Som avslutning på detta inlägg blir det några fler bilder från fantastiska Schwebebahn i Wuppertal.