PerrasMotorNostalgi

Perrabolo är en fortsättning på min tidigare blogg PerrasMotorNostalgi. Titta gärna in även på TuristbussN200.se där jag är en av medarbetarna.

söndag 5 juni 2016

Road Trip 2015 dag 2

Tidig uppstigning och en morgonpromenad i den gamla gruvstaden Silver Plume. 1859 upptäcktes guld i området och några år senare visade det sig att det fanns stora silverådror. Mängder av silvergruvor öppnades och staden blomstrade. 1893 rasade priset på silver, det blev panik i ekonomin och banker, järnvägar och stålverk gick i konkurs. Över 15 000 företag gick omkull och de flesta gruvor stängdes. Idag bor ca 200 personer i Silver Plume, men under silverboomen i slutet på 1800-talet hade staden över 2000 innevånare.
Det är en liten trevlig stad där gatorna fortfarande är grusade, ja till och med huvudgatan saknar asfalt. 

Main Street österut.

Genom staden flyter floden Clear Creek.


Stadens vackra lilla postkontor.


Huset som tidigare var bageri.




I närheten finns stora skidområden och är man lite kreativ kan man använda gamla skidor som staket runt sitt hus.

Charmiga Silver Plume Tea Room med antikviteter och servering. Byggnaden uppfördes 1889 och var tidigare "The Miner Saloon".

Så här ser stället ut på insidan.


Silver Plumes fängelse som var i bruk 1875 - 1915.




För att transportera gruvindustrins produkter behövdes en järnväg. 1877 stod den smalspåriga (3 fot = 914 mm) järnvägen Colorado Central Railway färdig mellan Denver och Georgetown och 1884 nådde den Silver Plume. Ett problem vid byggandet var den kraftiga stigningen mellan Georgetown och Silver Plume. Det löstes med en högbro och en s.k. loop.


Sträckan Georgetown - Silver Plume med Loopen och högbron.

Devil´s Gate Bridge.
Bild: Marc Walter Collection

I början på 1900-talet blev konkurrensen från bilar, lastbilar och bussar kännbar. Järnvägen lades ner 1938 och broar och räls revs 1939. 
1959 bildades en intresseförening för att återuppbygga sträckan Silver Plum - Georgetown som en turistattraktion. Mark och räls donerades och 1973 påbörjades bygget. En kopia av den gamla bron byggdes och 1984 kunde järnvägen öppnas igen. Sträckan är 7,2 km lång och stigningen mellan de två städerna är 195 m.

En resa på denna historiska järnväg ska man inte missa. Här är det gamla renoverade stationshuset i Silver Plume.

Vid högsäsong körs ångloket, men nu var det lågsäsong och mitt i veckan så det blev diesellok 1203 som dragkraft.

Foto från sista vagnen vid passage av Devil´s Gate Bridge.


Georgetown är en trevlig liten stad, väl värd ett besök. Idag bor där drygt 1000 personer, men när silverboomen var som störst i slutet på 1800-talet hade staden över 10 000 innevånare.

Samma vy 1897.
Bild: Denver Public Library

6th Street med vackra restaurerade hus.

Hotel De Paris som idag är ett museum.

Cornish House, byggt 1892, har på senare år bl.a. varit Bed & Breakfest.

1906 invigdes en annan intressant järnväg, Argentine Central Railway, som gick från staden Silver Plume, via Waldorf (idag en spökstad), upp till toppen av berget Mount McClellan på en höjd av 4 350 m. Linjen byggdes ursprungligen för att transportera malm från gruvorna i Waldorf. Det var världens högst belägna järnväg som trafikerades med vanliga tåg (alltså ingen kuggstångsbana). Sträckan var 26 km och stigningen ända upp till 66 ‰. Som jämförelse kan nämnas att i Sverige har vi som mest 25 ‰ stigning förutom den nya Citybanan i Stockholm som har 30 ‰. Man hade dessutom sex s.k. switchbacks för att klara de branta stigningarna.
Principen för switchbacks är att man kör zig-zag sig upp. Först kör man framåt, lägger om växeln och backar uppför nästa stigning, lägger om växeln och kör framåt igen, osv.

Zig Zag-körning för att ta sig upp för berget.



Här har man kommit upp till toppen på 4 350 m, den allra sista biten fick man promenera.

Man hade sju lok av typ Shay som hade drivning på alla axlar och denna typ av lok gick bra på kurviga och dåliga spår. 

Dessa lok har vertikalt monterade ångcylindrar som driver en vevaxel. Vevaxeln driver sedan alla hjul via kardanstänger och vinkelväxlar. (Lite mer om loktypen finns HÄR, scrolla långt ned på sidan).

1911 gick Argentine Central Railway i konkurs och nya ägare tog över. Det var nu enbart en turistjärnväg och för att få bättre lönsamhet ersattes ångloken 1916 med bensindrivna rälsbussar. Det räckte inte och 1918 lades järnvägen ned och spåren revs upp 1920.
Rälsbussarna hade en sexcylindrig motor på 150 hk och hade plats för 40 passagerare. Notera den trevliga öppna vagnen sist i tåget!


Från Silver Plume gick också en linbana med 26 korgar upp till toppen av Sunrise Peak. Sunrise Peak Aerial Tramway var troligtvis USA:s första linbana och den var i trafik 1907-1914. 

En karta med Georgetown Loop, Argentine Central Railway och Sunrise Peak Aerial Tramway.


Efter en intressant dag i Silver Plume och Georgetown blev det 32 mil transportsträcka på Interstate Highway 70 till staden Grand Junction där en säng väntade. På vägen passerades bl.a. de stora skidorterna Copper Mountain och Vail.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar