PerrasMotorNostalgi

Perrabolo är en fortsättning på min tidigare blogg PerrasMotorNostalgi. Titta gärna in även på TuristbussN200.se där jag är en av medarbetarna.

fredag 29 juli 2016

Mölle

Det har organiserats turistresor till Mölle sedan 1840-talet, men det var på 1870-talet turistnäringen tog riktig fart när det fina folket började besöka orten. Besökarna bestod till övervägande del av överklassturister från Tyskland, Danmark och Sverige. Efter att hamnen byggts ut 1881 kom ångbåtstrafik igång från Malmö och Köpenhamn och efterfrågan på mat och logi ökade. På några få år byggdes ett tjugotal hotell och pensionat och det som lockade var naturen, havsbaden och den goda skånska maten. 

Juli 2016 med vackra Grand Hotel i bakgrunden.

Hotel Elfverson.

Hotel Elfverson längst uppe på höjden som efter många ägarbyten och ombyggnader nu är en bostadsrättsförening. Längst till höger syns Turisthotellet som sedan 2014 också är bostadsrätter.

 Turisthotellet och till höger Hotell Mölleberg.

Hotell Mölleberg från framsidan


Hotellrörelsen fortsatte fram till 1970-talet då fastigheten såldes och gjordes om till Konstnärsgården. I källaren fanns i många år en stor modelljärnväg som kallades "Lilla Europa".

En bild från juli 2016. Hotel Mölleberg är sedan 2014 en, ja vad tror ni? Just det, en bostadsrättsförening...

Backtävlingar med bilar inne på Mölles branta gator var populära evenemang på 20- och 30-talen.


Vid hamnen ligger Mölles äldsta hotell, Hotell Kullaberg, invigt 1891.


En härlig samling bilar någon gång runt 1960.


Bussar och bilar framför Hotell Kullaberg.


Hotell Kullaberg juli 2016.

I hamnen ligger den nedlagda lilla brandstationen som i år har blivit affär och restaurang.


Från Mölle upp till Kullens fyr går den ca 4 km långa "Italienska vägen" (inte att förväxla med Italienska vägen i Båstad).

Från år 1914 var vägen avgiftsbelagd. Avgiften togs bort 1974 för fotgängare och från och med sommaren 2010 är vägen avgiftsfri även för motorfordon. Kanske är detta den gamla betalkuren?

Utsikt över Mölle från Italienska vägen.

Samma vackra utsikt idag.

Kullens fyr.





Och hur var det då med synden i Mölle? Jo det handlade om de beryktade gemensamhetsbaden. 
Omkring 1890 skapades ryktet om Mölle som en syndens plats. Vid Ransviks klippor strax norr om Mölle badade nämligen damer och herrar tillsammans vilket då var en stor sensation. Trots att de bar väl tilltagna baddräkter ansågs det mycket vågat.

Trots livliga rykten om oanständighet var badandet omgärdat av strikta föreskrifter. Uniformerade vakter höll uppsikt över badplatsen och regler angående omklädsel och badande fanns uppsatta på väl synliga anslagstavlor. Ingen av- eller påklädning fick ske i det fria, det skulle ske i badhytterna.

Den lokala fotografen Peter P Lundh var smart och skaffade sig ensamrätt på fotograferandet i Mölle. Hans bilder och vykort fick stor spridning och bidrog till ryktet om Mölle som ett "syndens näste". Det gjordes också ett femtontal stumfilmer om badandet i Ransvik.
En liten film om "Badlif i Mölle" från 1916 finns HÄR.


En besökare kring år 1900 beskriver badlivet i Ransvik så här:
”Då badlifvet pulserar som lifligast fattas ingalunda åskådare, såväl herrar som damer, hvarvid till och med kikare och kameror komma till användning. Men härvid fästes föga eller intet afseende. Graciöst lossa damerna det ena plagget efter det andra tills endast en skylande baddräkt och ett par badskor återstår och så göres entréen till badet, ibland med badkappa som faller vid vattenbrynet. I vattnet plaskas och simmas om hvarandra och i solbaden på det torra tågas lika ogenerat gemensamt”

Det varnades också för otukt och moraliskt förfall. En Stockholmsfru på besök 1921 rapporterade hem om något av det fulaste hon sett i hela sitt liv:
”Det finns något som med god vilja kan kallas en vik, Ransvik, stor som en vanlig restaurantmatsal, Operakällaren till exempel. Ovanför ligger en höjd och från denna såg jag ner på något som var bland det fulaste jag sett i mitt liv. Flera hundra herrar och damer som promenerar eller ligger i vattnet i alla former mellan naket och klätt. En herre i hängslen och en dam i korsett är ledsamma påminnelser om vår dödlighet. Tänk er 200 damer i korsett, och lika många herrar i hängslen i färd med att knäppa de knappar som skall knäppas för att bli klädd. Och tänk er härtill 400 andra så gott som nakna som låta solen steka sig. Medge att man kan bli rädd för mindre! Jag tror inte att man någon annanstans skulle finna sig i något sådant. Man klär sig gemensamt, i Mölle gör man sin toalett på gatan. Det är ledsamt, att Mölle ligger på Kullen och att där utvecklas ett badliv som icke har sin motsvarighet vare sig vid någon annan svensk badort eller svenskt kynne".

Hälsingborgs-Posten skrev 1906 denna artikel om den pinsamma skandalen i Mölle:
"Oseden att både herrar och damer badar samtidigt i s k gemensamhetsbad tycks man inte få någon bukt med. För ett par år sedan förekom ett sådant pikanteri på kontinenten, och nu tycks den ogenerade trafiken ha spritt sig också till Sverige. Det är den kända badorten Mölle i Skåne som hemsökes, och befolkningen i trakten är upprörd över den frigjordhet som de badande visar. Varken polisen eller de kommunala myndigheterna kan göra något åt detta oskick. Även om baddräkterna ofta är utrustade med volanger och spetsar för att dölja vissa kroppsliga detaljer måste de ändå anses som anstötliga. Det är bara turister, som ägnar sig åt sådana gemensamhetsbad, och Mölle håller på att få dåligt anseende, vilket är att beklaga".

Ryktet om gemensamhetsbaden spreds snabbt ute i Europa och turistströmmarna från bl.a. Tyskland och Danmark ökade kraftigt. Även britter och fransmän kunde ses i Mölle. 

1907 startade Sveriges första reguljära busslinje, som gick mellan Höganäs och Mölle.


1885 invigdes järnvägen från Helsingborg till Höganäs men från Höganäs var turisterna hänvisade till hästskjutsar. Att skjutsa turister blev en god inkomstkälla för traktens bönder. Den 1 maj 1910 invigdes järnvägen Höganäs-Mölle och då kom det stora lyftet för orten och badturismen.

Det var långa tåg med 9-10 vagnar.
Bild Sveriges Järnvägsmuseum  Foto: Arthur Clemens Rube

Mölle hade sin storhetstid som fashionabel semesterort fram till första världskrigets utbrott 1914 när all tysk turism försvann. Under mellankrigsåren fick turismen i Mölle ett nytt starkt uppsving innan de tyska besöken upphörde när nazisterna tog makten 1933. 
Efter andra världskriget gjordes försök att få tillbaka turisterna, men glansdagarna var förbi när bilismen ökade och folk ändrade sina semestervanor.

Man skulle inte åka till Nizza, Scheveningen eller Capri för att bada, nej man skulle resa till Mölle - en frisk fläkt av kontinenten.


"Min fru har rest till Mölle, till Mölle by the sea". En tidig version av Povel Ramels suveräna "The Gräsänkling Blues" med en något annorlunda text. Här sjunger Povel låten offentligt för första gången i radions Rameldags den 30 augusti 1951. Lyssna och njut!



torsdag 21 juli 2016

Åstorp-Kattarp-Höganäs-Mölle

Skåne-Hallands järnväg (SHJ) var en enskild järnväg som gick mellan Halmstad och Helsingborg via Ängelholm och Kattarp. Till SHJ hörde även linjen Åstorp-Höganäs. Vid Kattarp korsade denna linje huvudlinjen Helsingborg–Halmstad. 


Cykelbana. Men är det inte en järnväg som skymtar i fjärran?

Och vad är nu detta för en märklig järnvägsövergång?

Persontrafiken mellan Kattarp och Höganäs lades ner 1972 och godstrafiken 1992. När spåren revs upp 1997 lämnade man kvar stationen Ingelsträde komplett med stationshus, spår, skyltar och kontaktledning. En lite ovanlig kulturgärning kan man tycka, men visst är det trevligt! Stationshuset är idag privatbostad och bilderna är från juli 2016.



Två bilder från Ingelsträde år 1971 när stationen ännu var i bruk.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Flygfoto över Ingelsträde någon gång på 40-talet.


I början på 1900-talet började man fundera på att förlänga banan Åstorp-Höganäs till Mölle. En järnvägskommitté bildades i januari 1905 och 1910 kunde den 10 km långa Höganäs–Mölle Järnväg (HMöJ) invigas. Möllebanan byggdes av Brunnby kommun tillsammans med privata aktörer, bl.a. hotellägare i Mölle som ville ha fler turister. Beräknad byggkostnad var 450 000 kr, men slutnotan blev 700 000 kr. Man ägde ingen egen rullande materiel så lok och vagnar hyrdes av SJ. 
Från början användes ånglok, men 1937 elektrifierades Möllebanan. I slutet av 50-talet ersattes de lokdragna tågen med rälsbussar. Ett av ångloken, W 1229, finns bevarat och står nu på Järnvägens Museum i Ängelholm. Loket byggdes 1914 av Nydqvist & Holm i Trollhättan.

Leveransfoto av W 1229.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
För eldriften på Möllebanan användes företrädesvis Pb och D lok. Pb var ursprungligen ett dubbellok med teakklädd träkorg. De byggdes 1922 av ASJ-Falun i två exemplar för malmbanan mellan Kiruna och Narvik. 
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
1937 byggdes de om och delades så det blev fyra enkellok. Pb-lokets nya utseende påminde om D-loken och de fick en korg byggd i stål istället för av trä och teak. Leveransfoto efter ombyggnad hos ASJ-Falun 1937.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Rälsbuss i Mölle.
Foto: Sven-Erik Svensson

Höganäs–Mölle Järnväg hade fem stationer: Höganäs, Strandbaden, Nyhamnsläge, Krapperup och Mölle. Det fanns också två banvaktstugor, Strandbaden och Vattenmöllan.

Arkitekterna, som ritade stationsbyggnaderna, var August Ewe och Carl Melin. En ombyggnad av Mölle stationshus skedde 1928 och arkitekt då var SJ:s chefsarkitekt Folke Zettervall. Sommartid gick det direkta vagnar till Mölle från både Köpenhamn och Stockholm. Under sommarperioden när turisterna fyllde tågen gick det bra, sämre gick det resten av året och man hamnade snart i ekonomiska svårigheter. Hösten 1914 trädde järnvägsbolaget i likvidation och trafiken låg nere under vintern 1914-15. Trafiken återupptogs i mars 1915, men 1920 löste SJ in banan för 360 000 kr. Sträckan Höganäs-Mölle lades ner 1963 och rälsen revs upp. Idag är den gamla banvallen cykelled.

Det var spade, hacka och skottkärra som gällde 1907 när man byggde järnvägen mellan Höganäs och Mölle.

Invigningen i Mölle den 1 maj 1910.

Viadukten i Höganäs, den sk Mölleporten, gick över Höganäsbolagets spår.


I Höganäs fanns från början två stationer, Höganäs Övre och Höganäs Nedre. Bilden visar stationshuset Höganäs Övre, byggt 1885.

Höganäs Nedre. I Höganäs utgick trafiken till Mölle från början från Höganäs Nedre, men när Höganäs Centralstation invigdes 1919 så samlades all persontrafik vid den nya stationen.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Höganäs nya pampiga centralstation. 

Framsidan 1971.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Byggnaden sedd från spårsidan 1971.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
En vacker allé välkomnade besökarna.

Så här såg platsen ut i juli 2016. Byggnaden är lika vacker, men den fina allén har ersatts av busshållplatser.



Den första stationen efter Höganäs var Strandbaden.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum  Foto: W Ågårdh

Strandbaden någon gång på 30-talet.  

Det fanns från början två plattformsbyggnader, men den mindre som syns på bilden ovan tycks ha blivit riven någon gång efter 1950. De pampiga husen i bakgrunden står dock kvar på andra sidan Kullavägen. Så här ser de ut på Google Street View.
Bild: Google

På denna bild från 1938 har det tillkommit en sommarväntsal.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
På flygfotot ser man tydligt de båda byggnaderna och sommarväntsalen. Bilden är från efter 1937 eftersom banan är elektrifierad.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Samma vy från 50-talet. Det är intressant att jämföra bilderna. En del byggnader har tillkommit, bl.a. en liten bensinmack längst till höger i bilden.

Två bilder från 1970. Då var järnvägen nedlagd och rälsen uppriven.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum


Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Stationshuset med sommarväntsalen är bevarat och i juli 2016 såg det ut så här.


Nästa station var Nyhamnsläge. Här väntar man på invigningståget den 1 maj 1910.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Stationshusets interiör som den såg ut 1930.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
En bild från 1931.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

1938.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Ett vackert kolorerat flygfoto över Nyhamnsläge med Kullaberg i bakgrunden.

Nyhamnsläge från norr 1935.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

I Nyhamnsläge letade jag en bra stund efter det gamla stationshuset, men det visade sig att det revs 1986 för att ge plats åt ett servicehus.


Krapperup var nästa station på Möllebanan och den sista innan Mölle. Stationen ligger egentligen i Lerhamn men eftersom ägaren av Krapperups slott, baron Nils Gyllenstierna, satt i järnvägsbolagets styrelse och också hade ekonomiska intressen i järnvägen fick stationen namnet Krapperup. Bilden från 1911.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Året är 1971 och spåren är rivna sedan 1963. Även stationsnamnet på byggnaden är borta.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

2013 är byggnaden vackert renoverad och den gamla stationen har återfått sitt namn på fasaden.

Bild: banvakt.nu  Foto: Bengt Gustavsson

Då kommer vi till banans slutstation, Mölle. Några bilder från invigningsåret 1910.



Bild: Sveriges Järnvägsmuseum  Foto: Arthur Clemens Rube
Nio vagnar!
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

1920-tal.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Spårområdet 1926 och här noterar vi det fina stationsuret.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Uret har flyttats till framsidan av huset. Tyvärr var det ur funktion när jag var där.

Väntsalens interiör 1928. Pallarna är inte avsedda att sitta på utan här ställde man ifrån sig resväskan medan man köpte biljett. En sådan pall finns bevarad.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Samma vägg idag. Väntsalen är nu konstgalleri sommartid. Det var konstnären Mats Müller som visade sina tavlor när jag var där.



Under det lilla bordet syns den bevarade bagagepallen.



40- eller 50-tal. Nu är banan elektrifierad vilket skedde 1937.


Bild: Sveriges Järnvägsmuseum  Foto: Eric Lundquist

Rälsbuss i Mölle sista trafikdagen den 28 september 1963.
Bild: Järnvägshistoriskt Forum  Foto: Patrik Eriksson
Spåren rivs i Mölle.
Bild: Järnvägshistoriskt Forum  Foto: Patrik Eriksson

När banan lades ner 1963 började förfallet av stationshuset och det tidigare spårområdet. Dessa två bilder är från 1971.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

1973 var denna artikel införd i lokaltidningen. (Klicka för större bild).


Stationshuset fick länge förfalla och var t.o.m. rivningshotat. 1979 togs det över av Mölle byförening som under tre år renoverade fastigheten. Idag används den tidigare väntsalen som samlingslokal för bl.a. fester, föreläsningar och konferenser. Sommartid används väntsalen och annexet för konstutställningar. På andra våningen finns en lägenhet som går att hyra.

Elstolpen för kontaktledningen finns kvar, men är i behov av uppfräschning. Det gamla spårområdet används nu för boulespelande. Till vänster i bakgrunden skymtar anrika Grand Hotel.


Det enda som återstår av spåren är fragment av stoppbocken och ett par meter räls.

Den tidigare utfarten mot Höganäs. Nu är det volleybollbanor och till vänster syns den gamla lastkajen.

Här fanns också ett lokstall med vändskiva. Bilden från 1922.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum  Foto: Mins Westring
Så har vi då den omtalade synden i Mölle, men det får bli ett senare blogginlägg.