PerrasMotorNostalgi

Perrabolo är en fortsättning på min tidigare blogg PerrasMotorNostalgi. Titta gärna in även på TuristbussN200.se där jag är en av medarbetarna.

fredag 29 juli 2016

Mölle

Det har organiserats turistresor till Mölle sedan 1840-talet, men det var på 1870-talet turistnäringen tog riktig fart när det fina folket började besöka orten. Besökarna bestod till övervägande del av överklassturister från Tyskland, Danmark och Sverige. Efter att hamnen byggts ut 1881 kom ångbåtstrafik igång från Malmö och Köpenhamn och efterfrågan på mat och logi ökade. På några få år byggdes ett tjugotal hotell och pensionat och det som lockade var naturen, havsbaden och den goda skånska maten. 

Juli 2016 med vackra Grand Hotel i bakgrunden.

Hotel Elfverson.

Hotel Elfverson längst uppe på höjden som efter många ägarbyten och ombyggnader nu är en bostadsrättsförening. Längst till höger syns Turisthotellet som sedan 2014 också är bostadsrätter.

 Turisthotellet och till höger Hotell Mölleberg.

Hotell Mölleberg från framsidan


Hotellrörelsen fortsatte fram till 1970-talet då fastigheten såldes och gjordes om till Konstnärsgården. I källaren fanns i många år en stor modelljärnväg som kallades "Lilla Europa".

En bild från juli 2016. Hotel Mölleberg är sedan 2014 en, ja vad tror ni? Just det, en bostadsrättsförening...

Backtävlingar med bilar inne på Mölles branta gator var populära evenemang på 20- och 30-talen.


Vid hamnen ligger Mölles äldsta hotell, Hotell Kullaberg, invigt 1891.


En härlig samling bilar någon gång runt 1960.


Bussar och bilar framför Hotell Kullaberg.


Hotell Kullaberg juli 2016.

I hamnen ligger den nedlagda lilla brandstationen som i år har blivit affär och restaurang.


Från Mölle upp till Kullens fyr går den ca 4 km långa "Italienska vägen" (inte att förväxla med Italienska vägen i Båstad).

Från år 1914 var vägen avgiftsbelagd. Avgiften togs bort 1974 för fotgängare och från och med sommaren 2010 är vägen avgiftsfri även för motorfordon. Kanske är detta den gamla betalkuren?

Utsikt över Mölle från Italienska vägen.

Samma vackra utsikt idag.

Kullens fyr.





Och hur var det då med synden i Mölle? Jo det handlade om de beryktade gemensamhetsbaden. 
Omkring 1890 skapades ryktet om Mölle som en syndens plats. Vid Ransviks klippor strax norr om Mölle badade nämligen damer och herrar tillsammans vilket då var en stor sensation. Trots att de bar väl tilltagna baddräkter ansågs det mycket vågat.

Trots livliga rykten om oanständighet var badandet omgärdat av strikta föreskrifter. Uniformerade vakter höll uppsikt över badplatsen och regler angående omklädsel och badande fanns uppsatta på väl synliga anslagstavlor. Ingen av- eller påklädning fick ske i det fria, det skulle ske i badhytterna.

Den lokala fotografen Peter P Lundh var smart och skaffade sig ensamrätt på fotograferandet i Mölle. Hans bilder och vykort fick stor spridning och bidrog till ryktet om Mölle som ett "syndens näste". Det gjordes också ett femtontal stumfilmer om badandet i Ransvik.
En liten film om "Badlif i Mölle" från 1916 finns HÄR.


En besökare kring år 1900 beskriver badlivet i Ransvik så här:
”Då badlifvet pulserar som lifligast fattas ingalunda åskådare, såväl herrar som damer, hvarvid till och med kikare och kameror komma till användning. Men härvid fästes föga eller intet afseende. Graciöst lossa damerna det ena plagget efter det andra tills endast en skylande baddräkt och ett par badskor återstår och så göres entréen till badet, ibland med badkappa som faller vid vattenbrynet. I vattnet plaskas och simmas om hvarandra och i solbaden på det torra tågas lika ogenerat gemensamt”

Det varnades också för otukt och moraliskt förfall. En Stockholmsfru på besök 1921 rapporterade hem om något av det fulaste hon sett i hela sitt liv:
”Det finns något som med god vilja kan kallas en vik, Ransvik, stor som en vanlig restaurantmatsal, Operakällaren till exempel. Ovanför ligger en höjd och från denna såg jag ner på något som var bland det fulaste jag sett i mitt liv. Flera hundra herrar och damer som promenerar eller ligger i vattnet i alla former mellan naket och klätt. En herre i hängslen och en dam i korsett är ledsamma påminnelser om vår dödlighet. Tänk er 200 damer i korsett, och lika många herrar i hängslen i färd med att knäppa de knappar som skall knäppas för att bli klädd. Och tänk er härtill 400 andra så gott som nakna som låta solen steka sig. Medge att man kan bli rädd för mindre! Jag tror inte att man någon annanstans skulle finna sig i något sådant. Man klär sig gemensamt, i Mölle gör man sin toalett på gatan. Det är ledsamt, att Mölle ligger på Kullen och att där utvecklas ett badliv som icke har sin motsvarighet vare sig vid någon annan svensk badort eller svenskt kynne".

Hälsingborgs-Posten skrev 1906 denna artikel om den pinsamma skandalen i Mölle:
"Oseden att både herrar och damer badar samtidigt i s k gemensamhetsbad tycks man inte få någon bukt med. För ett par år sedan förekom ett sådant pikanteri på kontinenten, och nu tycks den ogenerade trafiken ha spritt sig också till Sverige. Det är den kända badorten Mölle i Skåne som hemsökes, och befolkningen i trakten är upprörd över den frigjordhet som de badande visar. Varken polisen eller de kommunala myndigheterna kan göra något åt detta oskick. Även om baddräkterna ofta är utrustade med volanger och spetsar för att dölja vissa kroppsliga detaljer måste de ändå anses som anstötliga. Det är bara turister, som ägnar sig åt sådana gemensamhetsbad, och Mölle håller på att få dåligt anseende, vilket är att beklaga".

Ryktet om gemensamhetsbaden spreds snabbt ute i Europa och turistströmmarna från bl.a. Tyskland och Danmark ökade kraftigt. Även britter och fransmän kunde ses i Mölle. 

1907 startade Sveriges första reguljära busslinje, som gick mellan Höganäs och Mölle.


1885 invigdes järnvägen från Helsingborg till Höganäs men från Höganäs var turisterna hänvisade till hästskjutsar. Att skjutsa turister blev en god inkomstkälla för traktens bönder. Den 1 maj 1910 invigdes järnvägen Höganäs-Mölle och då kom det stora lyftet för orten och badturismen.

Det var långa tåg med 9-10 vagnar.
Bild Sveriges Järnvägsmuseum  Foto: Arthur Clemens Rube

Mölle hade sin storhetstid som fashionabel semesterort fram till första världskrigets utbrott 1914 när all tysk turism försvann. Under mellankrigsåren fick turismen i Mölle ett nytt starkt uppsving innan de tyska besöken upphörde när nazisterna tog makten 1933. 
Efter andra världskriget gjordes försök att få tillbaka turisterna, men glansdagarna var förbi när bilismen ökade och folk ändrade sina semestervanor.

Man skulle inte åka till Nizza, Scheveningen eller Capri för att bada, nej man skulle resa till Mölle - en frisk fläkt av kontinenten.


"Min fru har rest till Mölle, till Mölle by the sea". En tidig version av Povel Ramels suveräna "The Gräsänkling Blues" med en något annorlunda text. Här sjunger Povel låten offentligt för första gången i radions Rameldags den 30 augusti 1951. Lyssna och njut!



4 kommentarer:

  1. Fullödigt som vanligt, kul.
    En kall marshelg 1978 åkte jag och min fru till Kullabergs värdshus för att förlova oss. Lågsäsong gjorde att vi fick övernatta helt ensamma utan personal eller fler gäster på värdshuset ute på Kullaberg.
    Kuren användes som betalstation under säsong, jag har betalt där flera gånger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hudå, det låter ju som skräckfilmen The Shining!

      Radera
  2. Hej Perra!
    Jag är just nu i Lödingen på Lofoten och försöker få lite inspiration att skriva något i min egen blogg, så jag passade på att titta in hos dig. Imponerande!! Vilken fantastisk källforskning du har gjort. Särskilt roligt att läsa om Mölle eftersom jag har goda vänner som gifte sig på hotell Kullaberg för många år sedan och jag själv var där med båten så sent som i juli 2015. Var det lika många BMW, Porsche och Mercedes på kajen i år som jag såg förra sommaren tro?
    Ha det gótt!
    Pelle

    SvaraRadera
  3. Intressant,fina foton, roligt och heltäckande (men kanske inte i badviken)!

    SvaraRadera