PerrasMotorNostalgi

Perrabolo är en fortsättning på min tidigare blogg PerrasMotorNostalgi. Titta gärna in även på TuristbussN200.se där jag är en av medarbetarna.

fredag 21 juli 2017

Japan 4

”… Ett förödande ljussken syntes på himlen. Jag kastades till marken och världen föll samman omkring mig...Jag såg ingenting. Det var helt mörkt…När jag till slut lyckades komma loss kände jag en fruktansvärd lukt och jag torkade munnen med en handduk jag hade runt midjan. All min hud lossnade från ansiktet, och sedan trillade huden på mina armar och händer av. Himlen var svart som på natten och jag sprang hemåt, mot bron över Tsurumifloden. Hundratals människor fäktade med armarna i floden.” 
(Futaba Kitayama)

Den 6 augusti 1945 kl 02.45 lokal tid lyfte bombplanet "Enola Gay" av typ B-29 från Tinianön i ögruppen Marianerna. Överste Paul W. Tibbets förde befälet ombord och besättningens uppgift var att fälla en ny sorts bomb över Hiroshima. Kl 08.15 fälldes atombomben, kallad "Little Boy", och 43 sekunder senare detonerade den på 600 meters höjd. Precis under bomben steg temperaturen till mellan tre- och fyratusen grader och en enorm tryckvåg uppstod som krossade fönsterrutor mer än 15 kilometer från bombplatsenMan vet fortfarande inte exakt hur många som omkom i Hiroshima. Siffrorna varierar stort, men man räknar med att ca 140 000 personer hade dött i slutet av december 1945.


Vi började dagen med ett besök på Atombombsmuseet, eller Hiroshima Peace Memorial Museum som det egentligen heter. Här får man en unik inblick i vilka fruktansvärda scener som utspelades i staden för drygt 70 år sedan. Det var starka känslor när man gick omkring bland montrar och installationer och många besökare fällde tårar. 

"Little Boy" var 3 m lång, diametern 71 cm  och vikten 4,4 ton.


En installation som visar bomben och de fåtal byggnader som blev kvar efter detonationen.


Lille Shinichi, 4 år, var ute och cyklade på sin älskade trehjuling när bomben föll. Shinichi dog och fadern ville begrava sitt älskade barn nära sig. Han grävde därför ned sonen och hans cykel i husets trädgård. Fyrtio år senare begravdes sonen på nytt på en kyrkogård. Då skänkte fadern den uppgrävda cykeln till museet.


Delar av en samling föremål som hittats i resterna av staden.



Fredsparken och i bakgrunden syns Atombombskupolen (Atomic Bomb Dome).




Hiroshima Prefectural Industrial Promotion Hall färdigställdes 1915 och användes som utställningslokal för industrin i Hiroshimaområdet.

Den 6 augusti 1945 detonerade atombomben nästan rakt ovanför utställningsbyggnaden (bombens hypocentrum låg bara 150 m bort). I stort sett alla hus sveptes bort, en massiv eldstorm uppstod som förstörde allt inom en radie av drygt 10 kilometer, men denna trevåningsbyggnad i tegel klarade sig förvånansvärt bra. 

1996 upptogs Atombombskupolen på Unescos världsarvslista med motiveringen: "En stark och tydlig symbol för den mest förödande kraft som människan någonsin skapat”.


Atomic Bomb Memorial Mound är ett gräsbeklätt valv som innehåller askan efter ca 70 000 oidentifierade offer för bomben.

Bell of Peace.

Barnens fredsmonument är en staty till minne av alla barn som dött till följd av bomben. På toppen av statyn finns en flicka, Sadako Sasaki, som håller vikta papperstranor i sina händer. När atombomben detonerade över staden var Sadako Sasaki ungefär två och ett halvt år gammal. Till en början verkade hon frisk, men när hon var 11 år insjuknade hon i leukemi och blev inlagd på sjukhus. Efter att ha inspirerats av en gammal japansk legend som lovar att den som viker tusen papperstranor får sin högsta önskan uppfylld, började Sadako att vika tranor med förhoppningen om att bli frisk. Hon hann vika 644 stycken innan hon dog den 25 oktober 1955. Hennes klasskamrater vek 356 tranor inför begravningen och Sadako fick med sig de tusen tranorna i graven

Fortfarande skickar barn från hela världen papperstranor till Hiroshima där de placeras intill statyn.


Många skolklasser besöker Atombombsmuseet och Fredsparken.

Ett Kinesiskt parasollträd som överlevde atombomben vårdas nu ömt.

"Enola Gay" som fällde bomben över Hiroshima var av typen B-29 Superfortress. Flygplanet finns nu på flyg- och rymdmuseet Smithsonian National Air and Space Museum vid Dulles International Airport utanför Washington. 
Bilden är från ett besök på museet hösten 2014.


Efter besöket i Fredsparken åktes det trevlig spårvagn till Hiroshimas järnvägsstation.

Därifrån blev det Shinkansen-tåg till staden Himeji. Skyltningen på stationerna växlar mellan japanska och engelska så det är lätt att ta sig fram med tåg i Japan. Nozomi och Mizuho är de snabbaste Shinkansen-tågen och på dessa gäller inte tågpasset. De övriga kör lika fort, men stannar på fler stationer.

Vårt tåg mot Himeji glider tyst och elegant in på stationen. Sträckan Hiroshima-Himeji är ca 25 mil och tar 57 minuter!

Då är vi framme i Himeji. Längst bort i bakgrunden skymtar vårt resmål, den vackra samurajborgen Himeji Castle.

Borgen är nyrenoverad och återöppnades 2015 efter fem års arbete.

En modell av Himeji Castle. Området består av ca 80 byggnader och klassades som världsarv av Unesco 1993.

Det var många trappsteg för att komma till byggnadens översta våning, men väl där uppe var det en fantastisk utsikt över staden.

Flera filmer har spelats in vid Himeji Castle, bl.a. några scener i James Bondfilmen "Man lever bara två gånger" från 1967 med Sean Connery.


Solen börjar gå ned och det är dags att ta tåget tillbaka till Hiroshima.

Kvällens måltid var Okonomiyaki, en speciell Hiroshima-rätt som inmundigades på en traditionell okonomiyaki-restaurang. I och omkring Hiroshima finns cirka 2 000 restauranger som är specialiserade på denna maträtt.

Rätten består av en typ av pannkaka och ovanpå den lägger man på olika ingredienser som t.ex. vitkål, bacon, ägg, skaldjur, nudlar och grönsaker. 

Man sitter runt stekbordet och har full koll på vad kocken gör.

Alltihop steks och toppas sedan med en speciell sås. Mycket mättande och gott!

Efter en lång dag vandrar vi mätta och belåtna tillbaka till hotellet.

Vi passerar Atombombskupolen och påminns åter om vad som hände här den 6 augusti 1945.


2 kommentarer: