PerrasMotorNostalgi

Perrabolo är en fortsättning på min tidigare blogg PerrasMotorNostalgi. Titta gärna in även på TuristbussN200.se där jag är en av medarbetarna.

lördag 22 juli 2017

Japan 6

Dagens frukost.


Jag är ingen hängiven tedrickare så till ovanstående måltid beställdes kaffe som serverades på detta sätt. Intressant bryggmetod, men drycken var oerhört tunn och blaskig. Te hade definitivt varit ett bättre val denna gång...


Idag ska vi gå mellan byarna Magome och Tsumago på den gamla vandringsleden Nakasendo, en sträcka på ca 8 km.
I början av 1600-talet anlades fem vägar som gick från olika delar av landet till Tokyo, som då kallades Edo. Här vandrade samurajer, handelsmän och andra resande som hade ärenden till staden. Vandringarna tog flera veckor och därför växte ett antal små byar upp längs vägarna där vandrarna erbjöds övernattning, mat och dryck. Här fanns också bärare och hästar för att transportera resenärer och post till nästa by. Leden Nakasendo mellan Kyoto och Tokyo är 534 km lång och hade 69 sådana övernattningsställen. När järnvägarna byggdes och bilismen tog fart försvann behovet och byarna avfolkades och förföll. I mitten av 1960-talet började man restaurera byarna Magome och Tsumago och 1976 blev Tsumago kulturminnesmärkt. Idag är området ett stort turistmål med vackra renoverade byggnader i traditionell japansk stil och här finns många gästgiverier, restauranger och butiker.

Vi lämnar nu Magome och beger oss ut på dagens vandring till Tsumago.



Aj, aj! Här varnas det för björn, men som tur är så finns det klockor att pingla i för att skrämma iväg dem.


Ingen i sällskapet blev björnmat och när vi frågade en i ortsbefolkningen om dessa farliga djur så bara log han....


...och propsade istället på att visa oss sitt garage med hängmatta i taket och en Mazda MX-5 Miata.


Dessutom var han mäkta stolt över sitt trädgårdsarrangemang med sittplatser i vattnet.


Vi vandrar vidare genom ett underbart vackert landskap.



Rast och vila i ett tehus.

Vi passerar vackra vattenfall

...och pittoreska små byar.


Efter ca tre timmars vandring i lugnt tempo närmar vi oss nu byn Tsumago.


I både Magome och Tsumago är biltrafik förbjuden och här är alla el- och telefonledningar väl dolda. Några paraboler ser man inte heller.





Från Tsumago åker vi buss till järnvägsstationen i Nagiso och därifrån tåg tillbaka till Nagoya där vi ska hinna med ett museibesök hos Toyota.


Det finns två Toyota-museer i Nagoya, ett bilmuseum och ett tekniskt museum. Personligen hade jag helst besökt bilmuseet, men eftersom det tekniska museet låg nära järnvägsstationen och tiden var knapp så fick jag nöja mig med detta. Tekniska museet består av två delar, en med fordon och en med vävstolar. På grund av tidsbristen fick jag koncentrera mig på museets fordonsdel som visar ett fåtal bilar och mest handlar om Toyotas produktion och utveckling av bilar.


Toyota startade 1918 med att tillverka världens första automatiska vävstol. 1929 såldes produktions- och försäljningsrättigheterna till ett brittiskt företag. Pengarna man fick vid försäljningen användes till att utveckla bilar. Ambitionen var att tillverka en personbil och man lyckades få fram tre prototyper av modell A som stod klara 1935. Ledningen ansåg att det skulle bli svårt att sälja en sådan på grund av landets underutvecklade ekonomi och man koncentrerade sig därför i första hand på att utveckla en lastbil. Man hade också fått en begäran från ministeriet för handel och industri och en från krigsministeriet om att tillverka lastbilar. Den första lastbilen började säljas 1935 och kallades G1. 

Någon originalbil finns inte bevarad men en replika av G1 står på Toyotas tekniska museum. Notera de intressanta borstarna vid hjulen!



En av de tre prototyperna av modell A1. Också denna modell har borstar vid hjulen! Kanske lagkrav i Japan på den tiden? Motorn var en sexcylindrig Chevrolet-kopia på 3389 cc och 65 hk. Bilarna hette då Toyoda efter företagsgrundaren Kiichiro Toyoda. 
1937 utlystes en namntävling och namnet byttes till Toyota.
Bild: Toyota Motor Corporation
Personbilen modell AA började säljas 1936 och hade samma motor som lastbilen G1. Länge trodde man att någon originalbil inte existerade. Toyota ville ha en AA till sitt 50-årsjubileum 1987 och byggde därför en exakt replika.

På museet visar man hur man byggde AA i den då nya fabriken.




Det äldsta kända exemplaret av AA står på Louwman Museum i Haag. Läs den fantastiska historien och se fler bilder på: www.toyota.se/om-toyota/artiklar/arvet-toyoda-aa.json
Bild:www.toyota.se/om-toyota/artiklar/arvet-toyoda-aa.json 

Bearbetning av motorblock.

Robotar bygger bil.

Lackering.

Kaross och drivlina blir ett.


Toyota ESV (Experimental Safety Vehicle) från 1970.


Det är ett intressant museum där man i huvudsak fokuserar på bilarnas konstruktion, utveckling och produktion. Här står två Toyotakarameller, Corolla 1966 och Celica 1970.

Som avslutning på besöket spelade Toyotas robot violin för oss.




Efter en lång dag var det nu dags att ta tunnelbanan till vårt hotell för natten, ett sk kapselhotell. Biljetten till tunnelbanan går bra att betala med mynt, sedlar eller kort. Det finns även bemannade kassor.


På kapselhotellet checkar herrar och damer in var för sig och får en nyckel med en streckkod. Nyckeln går till ett skåp där det ligger en brun pyjamas som man tar på sig. Vi såg ut som ett gäng pepparkaksgubbar! 

På nästa våning finns en stor spa-anläggning, en för herrar och en för damer. Här är man naken och bastar och badar i bassänger med olika temperaturer. En våning innehåller bl.a. bibliotek och datorrum där det finns hyllmeter på hyllmeter med Manga-böcker. Japanerna är väldigt förtjusta i dessa tecknade serier och många satt med stora travar och läste. På en annan våning kan man få massage i alla dess former och några av oss lade sig på massagebänken för en stunds hårdhänt knådning. På våning fem finns de sovkapslar vi ska tillbringa natten i.

I bottenvåningen där män och kvinnor kan umgås tillsammans finns bar och restaurang och där går alla omkring i sina tjusiga pyjamasar. Nyckeln med streckkod fungerar som betalning och det man köpt under vistelsen betalas när man checkar ut. Hela anläggningen är öppen dygnet runt.
Tycker man en kapsel är för lyxigt så finns det möjlighet att bara hyra en vilstol.


Då var det dags att leta upp sin sovkapsel och krypa in.



Så drar jag ner rullgardinen, kanske lyssnar lite på radio eller tar en titt på japansk tv. Godnatt!

2 kommentarer:

  1. Detta med borstarna vid hjulen var knepigt! Vad man kan se av bilderna verkar det inte vara något som kan vara monterat vid körning? Verkar vara någon äldre japansk "grej" när det gällde nya bilar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har letat på nätet efter info om dessa borstar, men utan resultat.

      Radera