PerrasMotorNostalgi

Perrabolo är en fortsättning på min tidigare blogg PerrasMotorNostalgi. Titta gärna in även på TuristbussN200.se där jag är en av medarbetarna.

söndag 23 juli 2017

Japan 7

På kapselhotellet beställdes västerländsk frukost och då blev det så här.


Idag ska vi åka till Tokyo, men först blir det en liten utflykt upp i bergen igen. Ett besök i skulpturparken Hakone Open Air Museum står på dagordningen. Vi beger oss ner i tunnelbanan för att ta oss till Nagoyas centralstation för vidare färd med Shinkansen till Odawara. Säkerheten i tunnelbanan är hög med speciella plattformsdörrar som inte öppnas förrän tåget stannat.

Medan vi väntar på vårt Shinkansen-tåg rullar ett godståg förbi.

En stor del av Shinkansen-nätet går genom långa tunnlar. När ett tåg i hög hastighet kör in i en tunnel trycker det luften framför sig och bakom tåget bildas ett kraftigt sug (kolveffekt). Detta ställer till problem med bl.a. tunnlarnas ventilationssystem och tryckökningar inne i tågen. Det kan också orsaka kraftigt buller (tunnelknallar) i andra änden av tunneln. Man har provkört Shinkansen i 360 km/h, men högsta tillåtna hastighet är nu 320 km/h på grund av hårdare bullernormer. För att minska problemen byggs tågen trycktäta och man lägger ner mycket arbete på tågens aerodynamik och utformningen av fronterna. 

Tågen på ovanstående bild är ur 700-serien, men designen på  E5- och E6-tågen som körs i 320 km/h på linjerna norr om Tokyo är som synes ännu extremare.

Min medresenär och kollega var ute och tog några bilder med sin mobil på E5, E6 och E4 (dubbeldäckaren) när han bytte tåg i Utsunomiya.
Foto: Bengt Holmgren
Man experimenterar också med olika fronter på det nya Maglev-tåget som 2027 ska köra mellan Osaka-Tokyo i 505 km/h.



Vår fantastiska reseledare Lasse i kollegialt samspråk med föraren som ska köra oss till Odawara. Lasse som bott många år i Japan talar flytande japanska och jobbar nu växelvis som reseledare i Japan/Korea och som lokförare i Sverige. En lite udda kombination av arbeten!

Vår förare kollar så att allt är klart innan avgång!

Med lite tur skulle vi nu få se det vackra berget Mount Fuji från tågfönstret, men molnen låg lågt idag.

Så här kunde det sett ut.


I Odawara blir det tågbyte till Hakone Tozan Line som tar oss till Hakone-Yumoto. Härifrån går en fantastisk järnväg som slingrar sig uppför berget till byn Gora som ligger på en höjd av 553 m.ö.h. Från Gora kan man sedan åka vidare med bergbana till Sounzan som ligger 761 m.ö.h. Hakoneområdet som ligger ca tio mil från Tokyo är en del av Fuji-Hakone-Izu nationalpark och det är ett populärt turistområde med vacker natur och många heta källor.

Sträckan Odawara - Hakone Yumoto som körs av Odakyu Electric Railway är smalspårig (1067 mm), medan Hakone Tozan Railway mellan Hakone Yumoto och Gora har normalspår (1435 mm). Intressant är att mellan Iriuda och Hakone Yumoto har man trespår och kan alltså köra fordon med båda spårvidderna. Det börjar alltså med smalspår från Odawara för att efter stationen Iriuda bli treskensspår. Strax innan kurvan på bilden ser vi att det nu är fem räler. De två extra ser ut att vara urspårningsräler som vid en eventuell urspårning ska se till att fordonet ändå följer banvallen. Sådana räler finns också i Sverige och då oftast på broar och i tunnlar.

Varför behöver man då treskenspår här? Jo, den normalspåriga Hakone Tozan Railway har sin verkstadsdepå i Iriuda och måste alltså kunna transportera sina fordon dit. På bilden från Irudia station syns i nedre högra hörnet växeln som leder in till depån. Notera också att det bara är huvudspåret som har tre skenor, mötesspåret har bara två.

Vi ankommer Hakone-Yumoto och här ser man att det bara är spåret längst till höger som har normal spårvidd, de andra är smalspår. Vid plattform står Odakyu Line’s lyxiga tåg "Limited Express Romancecar" som går från Tokyo till Hakone-Yumoto.

Här blir det tågbyte igen och nu ska vi åka Hakone Tozan Line uppför berget. Detta är en fantastisk järnväg med lutningar på 80  och 30 meters kurvradier. Det betyder att när vagnen rullat 12,5 meter framåt så har den stigit en meter. Som jämförelse kan nämnas att i Sverige har vi som mest 25  lutning (Nya Citybanan i Stockholm har 30 ). Kurvradien 30 meter är i spårvagnsklass. Att köra i 80 promilles lutning med konventionella tåg utan någon form av kuggstångsdrift är en bedrift och det bör vara någon form av världsrekord! För att ta sig uppför berget zick-zackar man och använder tre sk switchbacks där det blir körriktningsbyte. Imponerande!
Här väntar vi på mötande tåg.

Man kör på 750 V likström och vagnarna är försedda med fyra av varandra oberoende bromssystem. Vanligtvis använder man magnetskenbromsar på tåg, men här finns det istället en skenbroms som, om jag förstått det hela rätt, består av specialstenar (special stones) som med hjälp av tryckluft pressas mot rälsen.

I varje ände av vagnen finns vattentankar och vattnet sprutas på hjulbanorna för att minska slitaget på hjul och räls.

Järnvägen går också över japans äldsta bevarade järnbroDeyama Iron Bridge, som byggdes 1917.


Vi stiger av tåget i Chokokunomori, den näst sista stationen innan slutstationen Gori. Härifrån är det bara några hundra meter att gå till skulpturparken Hakone Open Air Museum.

Museet öppnade 1969 och har omkring 120 skulpturer på en yta av 70.000 m². Här finns verk av många berömda skulptörer som Robert Erskine, Joan Miró, Pablo Picasso och inte minst vår egen Carl Milles.







En byggnad helt tillägnad Picassos verk och då företrädesvis hans keramiska alster.

Vi hade passat på att äta lunch på museet, annars hade det kanske blivit en fika på Woody.

Del av sortimentet i en automat för drycker. Den längst upp till vänster ser lurig ut och kanske ska undvikas....


Så var det dags att ta tåget ner mot Odawara igen.

Vi har precis kommit nerför en backe med 80 ‰ lutning och står nu på Deyama switchback. Föraren byter nu körriktning.

Här blir det också tågmöte med ett tåg på väg uppåt, innan vi kan påbörja vår färd nerför nästa branta backe. 

Nästa switchback är kombinerad med stationen Ohiradai där det blir nytt byte av körriktning.

Så kommer vi till den sista switchbacken, Kami-Ōhidradai, på vår färd ner mot Hakone-Yumoto.

Tillbaka i Odawara är det dags för dagens sista tågresa och vi stiger, lite lagom trötta, på ett Shinkansen-tåg för färd till Tokyo. Som vanligt i Japan står man disciplinerat på led när man väntar på tågen.

Det är extrem precision som gäller i det japanska tågsystemet. Tågen kommer och går alltid enligt tidtabell och är det mot förmodan någon gång en försening så handlar det om sekunder. På plattformarna finns markeringar som visar var man ska stå och var respektive dörr stannar och det stämmer alltid. Ett 16-vagnarståg stannar här med dörr 10 och hade det varit ett 8-vagnarståg så hade det varit dörr 8. Märkningen Green Car innebär att det är en 1-klassvagn och har ingenting med miljömärkning att göra.

Även vid biljettmaskinerna finns tydliga markeringar på golvet som visar hur köerna ska gå.


I Tokyo byter vi till pendeltåg för vidare färd till stationen Nippori. Här i stadsdelen Yanaka kommer vi att bo sex nätter på ett Ryokan, också det ett litet världshus där man sover på golvet. 
Yanaka är en av de få stadsdelar som klarade både den stora jordbävningen med bränderna 1923 och bombningarna under andra världskriget. Området är alltså en liten del av det ursprungliga Tokyo med smala gator, trånga gränder och låga hus. Här finns små butiker som gör sin egen tofu, små familjedrivna restauranger och trevliga små barer. I Yanaka hittar man också en stor kyrkogård, små fina parker och dessutom ett 60-tal tempel.
Stadsdelens huvudgata, Yanaka Ginza, är en turistmagnet med många små affärer, matställen och kaféer.


Områdets butik för drycker, med och utan alkohol. Som kuriosa kan nämnas att när japanerna dricker rödvin vill de ha det serverat iskallt...


Och vad är det man tillverkar och säljer här? Jo, det heter Konnyaku och är en sorts gelé gjord på en potatis som heter Konnyaku Imo. Nyttigt och näringsrikt, men totalt smaklöst. Vi åt det ett par gånger, bl.a. vid middagen i Magome, och det var inte gott...



Cafe Skåne! Ägarna visste inte vad namnet betydde, men tyckte det lät exotiskt.

Så är vi då framme vid vårt ryokan. Kanske inte det charmigaste stället vi bodde på under vår resa, men helt ok och läget var perfekt. 




2 kommentarer:

  1. Alltid intressant med tåginlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja här blev det lite nördigt, men jag varnade i första inlägget ;-)

      Radera